Hej!
Här sitter jag lyssnandes till Sigur Ros med pannkaks - mätt mage. Jag hade inga lektioner idag och jag vaknade och tittade in i min bästa väns sovande ögon som var stängda för insyn. Efter kram och frukost sprag jag fritt och tungt (fortfarande otränad) i skogen. När jag såg att solen kikade fram önskade jag av hela mitt hjärta att jag hade haft min kamera med mig och jag fotograferade med tanken alla skimrande guldlöv i motljus. Jag blev så pepp att jag sprag fortare och fortare, solen kunde ju försvinna och jag ville hem och hämta kameran för att sticka tillbaka ut i guldljuset. Så kommer jag in och solen vill inte vara med längre. Jag duschar VARMT och LÄNGE. Jag känner mig faktiskt riktigt ledsen nu och sätter mig framför datorn för att göra färdigt min fina film som jag har kämpat med lite timmar sådär.
Det är svinkul förresten, det här med att göra film. Vi fick den i uppgift på designlektionen. Alla fick jättestora skräck-ögon, förutom kanske två, för vi tyckte att "göra film" lät övermäktigt. Så visade det sig att det inte var så värst farligt. Gör en svartvit, använd er gärna av ert konstruerade typsnitt ni gjort tidigare, lägg in dem i inDesign, duplicera bilden hela tiden och flytta den en liten liten bit i taget för varje bild (som ungefär när man gör en springande gubbe i ett block, när-man-bläddrar-så-rör-han-sig-grejen!). Jag tyckte det lät fantstiskt, som en dröm ungefär, och testade göra en cirkel som skulle bli större. Det var längesen jag var så stolt över mig själv och jag skrek av ren extas när min cirkelfilm på 2 sekunder RÖRDE SIG! "Jag har gjort en film! Jag har gjort en film! KOLLAA!" Sedan var det dags att sätta igång och sen dess har jag i princip inte kunnat sluta. Jag är helt faschinerad. Att det blir en film. Bara sådär. Man sparar allt som pdf-blad (tillsammans) och lägger det på skrivbordet. Sedan tar man och döper om filnamnt från .pdf till .mov. Och så bara FATTAR datorn att när man drar in hela paketet med 300 pdf-bilder i till exempel Quick Time, så BLIR DET EN FILM ALLTSÅ. Helt fantastiskt! Hädanefter kommer jag ALLTID att göra en film. Förresten så ska jag lägga till coola ljudeffekter också. Jag håller på att fixa en hemsida (foto/reklam/grafisk design/illustration) och jag kommr att lägga upp den där sedan!
Hur som helst, så sken SOLEN jävligt plötsligt. Och jag FLÖG upp ur datorstolen och halkade runt med strumpfötterna på golvet, fort, fort in i köket och fort fort värma daniel - nachos - maten (!) och fort fort på med gräddfil och springa runt och halka strumpa och fort fort på med kameraväskan, mössan och hjärtat var exalterat. JA! Solen sken fortfarande och fort fort utför trappan, ut. UT! UNDERBARA SOL SOM TÄNKTE LYSA JÄTTELÄNGE. Jag log och kroppen spratt av frihetskänslor medan den påkopplade kamera - blicken.
Jag vandrade genom skog, kröp runt, satt, snurrade runt, tittade upp, tittade ner, tittade snett, tittade rakt och klättrade runt. Jag ÄLSKAR den där känslan. Jag tog 500 vackra höst/skogs bilder och jag fotde nypon och löv i motljus och en SJÖ som jag hittade i skogen vid en jätte-brant täckt av gula asplöv.
Jag lever fortfarande på de där kamera-timmarna i den klara kalla luften av underbar ensamhet med bara kameran. Ibland är det så härligt att vara med bara mig. Nu sitter jag vid datorn igen för att lägga in och rensa bilder. Sigur Ros spelar fortfarande.
Och när min man kommer hem från jobbet vid 10 blir det stress - turnering (kortspel som vi är skitsnabba på). JA!
No comments:
Post a Comment